Eklundavägen 4

Nya symaskinen introducerad, fodral till gungstolsdynan sytt och kylen städad.

Börjar blir lite ordning här hemma!

Det gäller att passa på medan lillstrumpan sover. Skönt att få ordning på lådorna!

Nu börjar vi bli klara med årets uteprojekt, bara plåtslagarens jobb som väntar.

I veckan började Per och jag ta ner det gamla taket till entrén. Allt gick bra tills jag började bli trött. Per frågade om jag började bli trött, men självklart vägrade jag erkänna det. Detta slutade med att jag drämde in kofoten i min egen mun och en tandflisa flög.

Hade nog en otrolig tur i oturen - fick inte ont någonstans och skadan blev inte särskilt stor.

Dyrt? Nej, även där hade jag tur att det var en snäll tandläkare.

Vi lät bli att riva resten då vi visste att förstärkning skulle komma till helgen.

I torsdags kom mamma och pappa, kusin Nenne och hans fru.

I fredags rev grabbarna det gamla taket, köpte virke och började bygga upp stommen till taket till farstukvisten.

Lördagen bestod av att få dit yttertaket och takpappen eftersom vädergudarna inte skulle vara så snälla på söndagen. Söndagen bestod av vindskivor, innertak etc.

Nenne har varit arbetsledare, pappa första medhjälpare och likaså Per. Själv deltog jag till en del under lördagen och var med och fixade innertaket idag.

Resultatet ser ni ovan!

Det är inte bara själva byggandet som tar på krafterna en sådan här helg. Även allt matlagning och rodd runt omkring tar också på krafterna. Men det har också varit otroligt kul!

Vi har så många gånger tänkt att detta måste vi fixa, göra i ordning. Men varför är det så svårt att få tummen ur när det är en arbetsinsats som inte kräver alltför mycket?

Det vi behövde göra var att köpa en finhyvlad planka, mäta och såga till vilket iofs var lite knixigt då måtten som vanligt i ett gammalt hus inte är helt symmetriska.

Det blev några ommätningar, fix och trix innan den passade. Sedan var det bara att sätta upp den och grundmåla samt måla 2ggr.

Lätt som en plätt och inte särskilt mödosamt.

Helhetsintrycket i sovrummet är nu betydligt bättre och det går att snyggt ställa saker i fönstret.

Som pricken över i hade P köpt en fin växt formad som ett hjärta, vilket ger en extra varm känsla i detta rum.

Resultatet ser ni på den nedre bilden.

Just nu har jag massor av planer på småsaker jag vill fixa när jag är mammaledig, frågan är bara vilka jag kommer hinna med...

Hela sommaren har jag och squashen haft en ständig kamp, jag har klippt ner den när den tagit över växthuset och bara någon vecka senare är den superstor igen.

Vad jag lärt mig är att inte odla squash i växthus mer, den kan nog stå i ett vanligt land.

Då squashen tagit över växthuset så har jag inte brytt mig så mycket om växthuset efter att tomater och gurkor började vara färdigskördade.

Idag skulle jag gräva ur de gamla plantorna och förbereda växthuset för vintern - och framför allt bli kvitt den där himla squashen. Jag började dra och slita i den, stammen var tjock som ett träd. Helt plötsligt fick jag se en gigantisk squash, större än jag någonsin kunde tänka fanns. Har inte ens sett en så stor när jag rest till betydligt varmare länder.

Jag började faktiskt asgarva och frågan är nu vad vi ska göra med all squash...

Ovan ser ni beviset!

En arbetshelg har tagit slut och vi är så himla nöjda. Allt har flutit på bra, trots lite för mycket regn i lördags eftermiddag - men det kunde ha varit värre...

Mamma och pappa kom i torsdags kväll. I fredags medan jag jobbade var pappa och Per och köpte material samt började bygga, mamma strök en massa kläder och stekte raggmunk - så himla gott att komma hem till!

Lördag till söndag har det snickrats för fullt. jag har också varit med och det har varit superkul. Pappa, Per och jag har hjälpts åt att tänka, klura, såga, spika, skruva osv.

Mamma har strukit, assisterat i köket och rensat 7 korgar ogräs i rabatterna.

Jag är så tacksam och glad för hjälpen vi fått. Dels för att mamma och pappa vill vara en del, de vill bidra och de vill hjälpa. Inget jag tar för givet, men otroligt tacksam.

Graviditetshormonerna har dykt upp när energin börjat tryta och jag har väl inte varit den allra trevligaste hela tiden. Men då har pappa och Per skrattat lite åt mig och kramat om mig och mamma har underlättat. Vad mer kan man önska sig?

Idag när vi var klara tittade solen fram och gjorde det sådär superhärligt att slå sig ner på den nya farstukvisten och fika. Det kändes så bra, huset såg finare ut och de olika delarna hänger samman på ett mer naturligt sätt även om taket inte är på plats ännu.

När vi satt där i solen tänkte vi på Pers mamma när hon var med och tittade på huset och var den som då fick oss att tänka på idén att göra en större farstukvist. Kanske var det hon som visade hur fint hon tyckte det blev där uppifrån molnen genom att få solen att lysa på oss och värma oss inombords. Vem vet...