Inlägg
Farstukvistens nedbrytning har påbörjats och uppbyggandet står på tur. Vi har i veckan bilat bort hela cementtrappan som vi haft till entrén. Just nu får vi försöka klättra in via en plastpall. Och framför allt försöka komma på ihåg att inte bara kliva rakt ut på morgonen.
Idag sitter Fribodas (husets namn) Byggare Bob och klurar på ritning och samråder med sin svärfar för att konstruktionen ska bli så bra som möjligt. Han är duktig och har verkligen tålamod. Själv vill jag bara börja gräva... Det jag gör i nuläget är att komma med lite funderingar samt synpunkter på det estetiska.
Imorgon ska vi börja gräva hål för plintar och till helgen kommer mamma och pappa för att hjälpa till att färdigställa trappavsatsen. Senare i oktober blir det nytt tak dessutom.
Det är så brutalt frustrerande att inte kunna jobba på och hjälpa till som jag är van vid. Att inte kunna lyfta undan en större sten eller plattor, att inte kunna gräva för mycket osv. Jag känner mig rätt mesig samtidigt som jag vet att jag MÅSTE ta det lite försiktigt! Förstår verkligen människor som drabbas av en sjukdom så de inte kan göra sådant som de brukar, och då har jag ändå turen att jag inte bör göra det för att den lilla där inne ska må bra!
Imorgon kommer lite bilder så att ni ser utvecklingen av vårt pågående projekt!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar